Pyssel

Den sjukskrivne roar sig med att sortera bokhyllan efter färg, gör spotifylistor och testar att dricka kaffe för första gången på en dryg vecka. Mina andra två laster, den ena rött i glas på fot och den andra i form av små påsar med anissmak, vågar jag mig inte på än så länge. Den sistnämnda kanske jag tom ska skippa helt framöver. Det verkar dessutom som den sjukskrivne har råkat börja kolla på ett program med sånginslag som går vid den här tiden på kvällen.

Antingen gillar man...eller inte.

Resan

Vi började i Beriut, en häftig men också nyckfull stad fylld av kontraster. De olika religionerna sida vid sida, ett intensivt byggande brevid ruckel, lyx och fattigdom. Hotellet vi bokat hemifrån för att ha boende första natten visade sig vara en flopp. Jag vaknade mitt i natten av att något klev på mitt ben, det var en kackerlacka stl L, så vi bytte genast upp oss nästa morgon.

Efter några dagar i Beirut for vi norrut till antika Byblos, en av världens äldsta städer, för lugnt strand och surfliv. Det finns få allmäna stränder men många resorts där du betalar en summa för att komma in, de är ofta rätt lyxiga och kan vara vära priset för en heldag. Efter en snabb ompackning i Beirut tog vi oss sedan upp i bergen och såg de utrotningshotade cederträden, vidare över bergen in i ett ökenklimat till staden Baalbeck för att se de mäktiga tempelruinerna från romartiden.

Vi hade planerat att ta oss över till Syrien och Damaskus. Det blev en galen resa då vi hade lyckats förtränga visum och råkade hamna med värsta smugglarkungen. Vi satt plötsligt där i baksätet på hans stora amerikanska vrålåk och tittade på varandra: -Hur hamnade vi här? Vi kom dock tillslut välbehållna fram och gjorde en del shopping i Damaskus.

Vi anslutade sedan vår resa i Beriut och testade på de omtalade nattlivet. Nämnas bör maffiga Sky Bar med en makalös utsikt där festande gäster kan se solen gå upp över staden.

Kast med liten soppåse

Lite piggare har jag drabbats av någon slags sortera, strukturera och kasta-så-mycket-det-bara går-idé. Soptunnan har jag varit till ett antal vändor, grovsorteringen har fått en rejäl påfyllning och det som jag inte har mage att kasta lägger jag ner i portuppgången så prylarna kan hitta nya ägare. Det funkar så i det här huset med både prylar, kläder och böcker. Kul tycker jag.

Om..

Hade den här dagens planer sett lite annorlunda ut hade jag skruvat på den nyinköpa "mjuka" cykelsadeln och tagit en tur ut på Lidingö för att kolla in mina löparvänner och den här löparsugna trion.

Klagar inte men...

Låter meddela att den ofrivilliga husarresten fortsätter och jag lördagsmyser med vätskeersättning i glaset. Tjohoo!

...och där är jag kvar

Jag ligger fortfarande kvar, har inte lämnat soffan på hela veckan. Hade full planering på jobbet för att sedan sticka iväg till Göteborg torsdag-lördag för ett besök på bokmässan.

Men, jag ligger kvar på soffan.

Jag har lyckats få nån liten bacill-bakterie i magen och den låter varken vätska eller föda stanna där. Sen i söndags har minsta lilla kunk vatten runnit rakt igenom mig, lägg sedan till en liten 40-gradig febertopp och en telefon som ringt på tok för mycket för det här tillståndet.

Det här är en vecka som jag inte ens önskar min värsta fiende.

Åter hemma på soffan

Jag är hemma igen efter en otroligt spännande resa. Har mest legat på soffan, kvidit och tyckt synd om mig själv under helgen eftersom magen bråkar lite. Berättar mer så snart jag fått krafterna tillbaka.

Ses snart igen!

Så, väskan står snart packad och jag ska göra ett försök att sova nån timme. I morgon bitti drar händiga vännen och jag ut på äventyr. Första destination Libanon för att se och uppleva Beriut. Därifrån ska vi sedan försöka leta oss över till Syrien och Damaskus. Det ska bli så spännande...tillbaka igen om drygt en vecka.

Lat

Borde stryka, borde packa, borde rätta, borde en massa men får inte tummen ur. Istället fikamys med syrran och grabbarna, sedan runt runt flera varv på nätet. Varför göra det idag som kan skjutas upp till morgondagen? Så snart jag slår upp korpgluggarna imorgon måste jag vara ett under av effektivitet.

...

Åhhej, åhnej

Fredagsmys med gamla kollegan och hennes son. Han (7år) föreslog att vi skulle äta sushi eftersom mamman ifråga är lite kräsen och inte äter det. Cool kille! När den lilla sushimannen somnat bänkade vi oss i soffan och såg "Män som hatar kvinnor". Den funkar som film även om betydande detaljer skalats bort, får ändå ganska högt betyg av mig. Nu är jag sugen på att se nästa film som dyker upp nån gång i mitten av månaden.

Vaknade riktigt tidigt i morse, var på stormarkanden redan efter åtta och hann göra massor innan jag stack iväg för att möta upp mitt lag och springa en sträcka på Bellmansstafetten. Är grymt besviken, mina luftrör trilskades och jag blev tvungen att gå för att andas djupt vid flera tillfällen. Det var inte helt oväntat, kände av det redan i veckan men det sinkade laget. Klarade trots allt halvmilen under halvtimmen. Nederlaget har firats med en lördagskväll i tvättstugan.

Update: Vilken match, vilken Zlatan.

Hyfsat händelselöst

Det händer inte så mycket revolutionerande den här veckan. Det passar mig alldeles utmärkt eftersom fokus just nu ligger på att förbereda och stöka undan på jobbet samt få lite ordning på min löpning. Det är däremot spännande saker på gång, i helgen väntar en stafett och i början av nästa vecka ska jag ut och resa.

Återvinningscentralen?

Jag värnar om miljön och tänker gärna återvinning men när det börjar handla om människor, i det här fallet mig, känner jag mig inte riktigt lika säker. Olika communities och tillgänglighet på nätet i alla ära men när allt för många grodor från det förflutna börjar höra av sig för att kolla min sociala status blir jag lite matt.

Visst, jag är i den åldern när livet för många gör små krumsprång och slår in på nya vägar och jag känner mig givetvis smickrad av att tidigare gjort ett så pass gott intryck. Men, det finns oftast en anledning till att dessa grodor numer befinner sig i min perferi.

Som den artiga och väluppfostrade flicka jag nu är försöker jag så vänligt som möjligt avstyra dessa personliga återvinningsförslag, med blandat resultat. Jag tänker framåt och ser gärna att en ny groda, som till skillnad från de andra inte verkar vilja höra av sig, gärna kvackar förbi.