Jag har fått upprepade frågor hur det går - hur är Malmö? De senaste månaderna har varit ganska kaotiska och det är mycket som hänt på en och samma gång. Jag har känt mig en aning splittrad och farit fram och tillbaka som en jojo. Höstlovet kom som en liten räddning - pusta ut och tid att åka uppåt landet och fixa lite.
Beslutet att bryta upp från Stockholm och testa Malmö känns i det stora hela som det mindre problemet. Jag har ganska lätt att anpassa mig till olika miljöer och se dess potiential. Nu behöver jag bara få tid att känna lite mer på och utforska stan.
Att hitta något, som skulle funka för alla inblandade, på bostadsfronten här nere drog ut lite på tiden och tog en hel del tid i anspråk. Samtidigt ville jag inte bara slänga iväg mitt hyreskontrakt i Stockholm och har därför genomfört en segdragen bytesprocess till en liten övernattningslya. Några månader med dubbelt boende, dubbel flytt, skriven där, posten här och där, brev och avier på villovägar.
Efter en del inledande strul påbörjade dessutom en byggnadsfirma i slutet av sommaren en takomläggning på min stuga. Nytt tak blev det men byggnadsfirman visade sig allt annat än seriös. De utförde ett arbete utanför vår överenskommelse, hämtade ut material i mitt namn, överfakturerade mig med dubbelt belopp och svinade ner hela stugan. När jag reagerade och krävde förklaring följde daglig sms- och mailterror. Lyckades tillslut med någon typ av förlikning där knappas jag står som vinnaren - dock med nytt tak.
Nytt lärarjobb innebär sedan att vinna ett antal nya elever och kollegors förtroende. Sådär i runda slängar runt hundra personer. Det kräver en del fokus, kraft och energi. Möjligtvis är det en aning hårdare klimat kring de här niorna men jag trivs kanonbra och är helt inne i det nya. Även här är det svårt att få tiden att räcka till och konstig nog slipper jag varken rättning, omdömen eller utvecklingssamtal.
Tillkommer gör sedan den där biten att inte bara ha sig själv att tänka på. Plötsligt ska jag försöka anpassa mig till andra små och stora figurer som bor under samma tak. Varanna vecka fullt hus och varanna vecka är jag rätt solokvist. Barnen är hur goa och fina som helst. Sedan är det Fröken Jantelag, den oplanerande enstöriga minimalisten, med sneglingar på trender och kultur som möter Mr konservativ, den sociala, romantiska och nostalgiska prylsamlaren. Tja, nåt i den stilen för våra diskussioner om stort och smått framåt. Envisa? Nejdå, ingen av oss.
Beslutet att bryta upp från Stockholm och testa Malmö känns i det stora hela som det mindre problemet. Jag har ganska lätt att anpassa mig till olika miljöer och se dess potiential. Nu behöver jag bara få tid att känna lite mer på och utforska stan.
Att hitta något, som skulle funka för alla inblandade, på bostadsfronten här nere drog ut lite på tiden och tog en hel del tid i anspråk. Samtidigt ville jag inte bara slänga iväg mitt hyreskontrakt i Stockholm och har därför genomfört en segdragen bytesprocess till en liten övernattningslya. Några månader med dubbelt boende, dubbel flytt, skriven där, posten här och där, brev och avier på villovägar.
Efter en del inledande strul påbörjade dessutom en byggnadsfirma i slutet av sommaren en takomläggning på min stuga. Nytt tak blev det men byggnadsfirman visade sig allt annat än seriös. De utförde ett arbete utanför vår överenskommelse, hämtade ut material i mitt namn, överfakturerade mig med dubbelt belopp och svinade ner hela stugan. När jag reagerade och krävde förklaring följde daglig sms- och mailterror. Lyckades tillslut med någon typ av förlikning där knappas jag står som vinnaren - dock med nytt tak.
Nytt lärarjobb innebär sedan att vinna ett antal nya elever och kollegors förtroende. Sådär i runda slängar runt hundra personer. Det kräver en del fokus, kraft och energi. Möjligtvis är det en aning hårdare klimat kring de här niorna men jag trivs kanonbra och är helt inne i det nya. Även här är det svårt att få tiden att räcka till och konstig nog slipper jag varken rättning, omdömen eller utvecklingssamtal.
Tillkommer gör sedan den där biten att inte bara ha sig själv att tänka på. Plötsligt ska jag försöka anpassa mig till andra små och stora figurer som bor under samma tak. Varanna vecka fullt hus och varanna vecka är jag rätt solokvist. Barnen är hur goa och fina som helst. Sedan är det Fröken Jantelag, den oplanerande enstöriga minimalisten, med sneglingar på trender och kultur som möter Mr konservativ, den sociala, romantiska och nostalgiska prylsamlaren. Tja, nåt i den stilen för våra diskussioner om stort och smått framåt. Envisa? Nejdå, ingen av oss.
3 kommentarer:
Härligt att höra om det nya, trist med oseriösa hantverkare. Been there done that, viktigast är att inte bli någon rättshaverist tror jag, kostar ännu mer än de sura pengarna.
Härligt att läsa om ditt nya liv och få en liten bild av hur du har det!!
Kram!
Jag vet. Det är skitsvårt. Jag bor ju jämt med barnen som är enkla ..bara det att jag är ovan.
Skicka en kommentar