2008 vs 2009

Bara några timmar kvar innan det är dags att skåla in det nya året tillsammans med fina vänner. Jag kommer att befinna mig på samma plats som förra året med en fantastisk utsikt över staden och det färgsprakande fyrverkeri som syns vida omkring.

2008 har varit ett omtumlande år, inte minst känslomässigt, och ett förändringens år som gör att jag idag med tillförsikt spanar framåt. Min tillbakablick känns när jag läser igenom ganska deppig och den handlar mycket om dig men det har nog präglat mitt år, där emellan har jag såklart varit mitt vanliga gamla leende jag.

Förra nyårshelgen tillbringade jag i arbetskläder, rev väggar och planerade för det som såg ut att kunna bli mitt framtida hem. Någon typ av förändring låg i luften, beslut som gjorde mig rädd, du-jag och framtiden. Vardagens måsten krävde dock under årets första månader allt för mycket kraft och energi så bygget kom av sig. Under våren tillbringade jag några veckor i Indien och fattade ett viktigt beslut, att verkligen försöka. När hägg och skilla blommade som vackrast tillbringade vi helgerna på landet och jag blev allt säkrare på vad jag kände och ville. Midsommar var sedan länge bokad för segling i Medelhavet och jag såg din besvikelse när du förstod att jag inte skulle vara hemma. Någonstans där gick allt snett och jag hann inte i tid berätta vad som gnagt i mig under årets första halva.

Sommaren var vacker, men såg jag det vackra och kände jag dofterna? Jag glömde gå på auktioner och vifta så där fånigt med armen, skötte inte mina kryddor i trädgården, missade att ligga på gräsmattan halva natten och titta på stjärnhimlen och inte åt jag några kräftor. Men jag hade min familj och mina kära vänner kring mig - det minns jag. Du behövde fundera och jag som tidigare krävt tid ville ge dig den tid du behövde men du bara försvann efter nästan ett årtionde tillsammans – senare fick jag ett kort förlåt, ja det var din förklaring.

Så kom sensommaren och hösten, skolan drog igång igen och fyllde mig med ny lust och energi. Så en höstdag hittade jag av en slump hennes, hon som jag inte ens visste fanns, sida på nätet. Hon verkar lycklig och det hoppas jag att du också är. Du är en vuxen man och hon inte mycket äldre än mina första elever, för mig lite moraliskt knepigt men det ska inte jag ha åsikter om. Det viktiga är att du, som är en av de mest intelligenta människor jag känner inte dragits in i något fluffigt rosa töcken som du senare vaknar upp ur och ser det vi andra ser, utan att du verkligen har funnit lyckan. Lägenheten som du köpte för ett antal miljoner, ditt kliv in på bostadsmarknaden fungerar idag som lagerlokal, i princip inget har hänt på bygget sen förra nyåret.

Det är antagligen bra det som skett och jag blickar framåt. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta men frågan är om vi någonsin var på samma våglängd. Den känslomässiga resan under året har fått mig att blicka inåt och våga lyssna till den röst som jag tidigare har varit lite rädd för. Nu finns möjlighet för nästa att komma nära, skraj kommer jag alltid att vara men kanske lite mer emotionellt våghalsig. Jag är snart mig själv igen och skrattar så jag gråter minst en gång om dan. Så idag känner jag mig fri och nyfiken på vad nästa år har att erbjuda.