Förflyttad till grannstaden gör jag det som jag är allra bäst på, barnvaktar de två små grabbarna. För att förebygga ytterligare en hysteriskt intensiv arbetsvecka försöker jag kombinera mitt helguppdrag med rättning av ett gäng kärleksnoveller.
Min egen pågående kärleksnovell tycks dock inte få någon Happy Ending, den hemliga prinsen ha valt att stiga upp på sin vita springare och rida iväg för att rädda en annan prinsessa. Insikten träffar hårt i solarplexus även om jag till viss del var beredd och kunde avvärja det värsta slaget. Tråkigt att åter gå på en mina - speciellt när jag den här gången verkligen valt att investerat en hel del känslomässigt kapital.
2 kommentarer:
Dessa eländiga grodor.
Loppanlej: Får väl hänga läpp ett tag sen ta nya tag.
Skicka en kommentar