Några dagar tog det att hitta tillbaka i gamla hjulspår.
Klockan ringer fortfarande okristligt tidigt och jag förväntas fortfarande stå leende i givakt och hälsa välkommen varje morgon, fylld av ny inspiration och arbetsglädje. Chefen har inte fått en plötslig ingivelse och dragit ned på ett ansenligt antal av mina arbetsuppgifter. Högarna med rättning och sortering ligger kvar, ingen har tagit tag i det fast jag hållit mig borta i flera veckor.
Nej, det är bara att inse - förändringens vindar blåser inte in över vardagslunken bara för att det blir ett nytt år och decennium.
1 kommentar:
Ja så är det. Vardagslunken består... Märkligt det där...
Skicka en kommentar