Avslutade arbetsveckan med att nära på kliva över gränsen - övertrött blev jag så hysteriskt flamsig att eleverna gjorde stora ögon. De funderade vad som hänt med mig och jag kontrade med att jag faktiskt kanske var mig själv. En elev rynkade då verkligen ögonbrynen och konstaterade att det i så fall måste vara otroligt ansträngande att hela tiden gå runt och skärpa sig. Eh - ja, det är det vi vuxna gör (nästan) hela tiden. Fortsatte flamsa en stund med vännerna på kvällen men drog mig snart hemåt.
Resten av helgen har jag tagit en liten social time-out, det har varit så ruggigt mycket sista tiden och några fortsatt hektiska veckor är att vänta. Ett av mina bästa knep för att få ny energi är att städa - jag gillar det skarp. Då menar jag inte bara köra några varv med dammsugaren utan städa på riktigt. Skåp, lådor, torka och gno från grund till yta med favoritmusik på hög volym. Sakta men säkert lägger sig ett lugn över mig för samtidigt som jag putsar får jag tid att tänka, strukturera och sortera även i tanken. Både utvärdera och planera och sedan avsluta det hela med att pyssla om mig själv. Nu är jag klar, redo för en dust med rättningshögen - tjolahopptjolahej vad jag mår gött igen.
6 kommentarer:
Jag är likadan. Städa får mig lugn. Tror att det är skönt att få ordning på något ifall annat är kaos..
MissUD: Och, det är väl nån typ av kontrollbehov, skulle jag tro!
Visst är det så. :)
Hej! Vad tycker du om boken av Leif GW?
Anonym: Har inte kommit igång riktigt ännu, stödläser ungdomsböcker, det enda jag mäktar med just nu.
Vad härligt, det där med flamseriet känner jag så väl igen. Och varje år vid den här tiden slinker det igenom fasaden mer och mer... :)
Det där med städning fick mig att tänka att det nog skulle passa mig också. NÅgot känns rörigt och när jag ser mig omkring hemma inser jag vad det är... :)
Hoppas att du får en fin-fin vecka!
KRAM
Skicka en kommentar