Oj, det här med tro är en stor och abstrakt fråga. Det kräver sin flaska vin och ett par diskussionsvänliga själar. Men jag tror, vad jag tror på däremot är något diffust och svårt att förklara.
Bakgrund: Fram till tonåren levde jag med missionskyrkan nära, inte genom mina föräldrar. Snarare eftersom de på en liten ort erbjöd en mycket bra barn- och ungdomsverksamhet. Såhär efteråt tror jag det har påverkat mig, det gav mig en grundtrygghet, empati och en tro på mig själv. Min mor däremot har haft sina törnar i livet, därför tror hon på reinkarnation och möjlighet till kontakt över gränserna. Sedan finns de andra stora världsreligioner och filosofier att snegla på.
För mig känns det platt och meningslöst om det är så att vi föds, lever och dör. Punkt slut, liksom. Jag tror att vi är en del av något större. Vad det är kan jag inte förklara och här slår säkert naturvetarna mig på fingrarna. Vi anser oss vara den högst utvecklade arten - men det kanske inte är meningen att människan ska kunna begripa och förklara allt.
Jag har svårt att förhålla mig till ondska och mänskligt lidande. Ibland leker jag med tanken att vi människor har ett antal uppdrag att utföra men den tanken är svår att förklara i förhållande till våldet och smärtan. Den tanken går lättare att applicera på sitt eget liv och det prövningar man själv utsätts för.
En annan tanke är att tro finns inom oss. I känslolivets olika nivåer finns svaren och trösten vi söker. Sökandet ska vändas inåt för att vi ska få ledning - människor är komplicerade väsen som inte alltid är i kontakt med vårt inre. Vi handlar mer eller mindre rationellt och kan ibland ha svårt att förklara vårt handlande i förhållande till det där större.
Herre gud, det här skulle kunna diskuteras i all oändlighet. Jag har en mish mash av tankar och ideèr. Ibland skulle jag vilja stoppa alltihopa i en gryta och rör om, för att kanske finna svaret. Men, det viktiga är att jag inte låter dessa frågor komma emellan det liv som pågår här och nu utan låter de bli en stilla undran i stunder vigda för eftertanke och rekreation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar