I en ladugård i den uppländska myllan är det tidig morgon och korna är inhämtade för mjölkning. De är utfodrade med gröpe och står nu lugnt och väntar på sin tur. En katt spatserar retfullt omkring på foderbordet och de två suggorna grymtar i sitt hörn.
Där på en pall sitter jag. Tänk er en Tjorvenkopia i 5-6 års åldern. Bredvid mig på var sida har jag farfar och hans bror. De har just flyttat mjölkmaskinen och två nya kor håller på att mjölkas. Nu är det paus och det knackar ut sina pipor, plockar fram ett paket Greve Hamilton och stoppar om innan de tänder.
Så snart vi är klara här nere väntar farmor med frukosten uppe i huset. Hemgjord choklad gjord på riktig mjölk som det blir sånt där läskigt skinn på.
Det här är knappast ett enskilt minne. Snarare en av oräkneliga dagar som följer ett givet mönster. Det är mer en stämning jag aldrig vill glömma. Minnen fyllda av lukter, smaker, värme och gemenskap då jag tillbringade en stor del av min uppväxt på gården.
2 kommentarer:
Låter mysigt... man kan känna det!
Spader Madame: Ja, det var fina dagar med farfar.
Skicka en kommentar